^_^
(Klicka för att kopiera)
SHA-224 (Secure Hash Algoritm 224-Bit) är en kryptografisk hashfunktion utvecklad av U.S. National Security Agency (NSA) och publicerad av National Institute of Standards and Technology (NIST) som en del av Sha-2-familjen. Liksom andra medlemmar i Sha-2-familjen genererar SHA-224 ett hashvärde med fast storlek (meddelandemeddelande) från inmatningsdata med godtycklig längd. När det gäller SHA-224 är hashvärdet 224 bitar långt.
Den största skillnaden mellan SHA-224 och andra SHA-2-hashfunktioner, såsom SHA-256, SHA-384 och SHA-512, är längden på det genererade hashvärdet. SHA-224 utformades för att tillhandahålla kryptografisk säkerhet jämförbar med SHA-256, men med en mindre utgångsstorlek, vilket kan vara användbart i resursbegränsade applikationer eller där en kortare hash krävs.
SHA-224-algoritmen börjar med förbehandling av ingångsmeddelandet, som inkluderar stoppning och längdtillägg. Polstringen säkerställer att meddelandelängden är en multipel av 512 bitar. Längdstillägget representerar den ursprungliga meddelandelängden och används för att förhindra attacker för längdförlängning.
SHA-224 fungerar på 512-bitars block av data och använder 64 avrundningskonstanter. Det interna tillståndet för hashfunktionen består av åtta 32-bitars ord. De initiala värdena för dessa ord definieras av standarden och spelar en avgörande roll för att säkerställa algoritmens kryptografiska styrka. SHA-224 ämnen varje datablock till en serie icke-linjära operationer, inklusive bitskift, logiska operationer (och, eller, xor) och tilläggsmodulo 2^32. Dessa operationer kryper data och skapar en lavineffekt, där en liten förändring i ingångsdata leder till en betydande förändring i utgångshashvärdet.
SHA-224 används vanligtvis för verifiering av dataintegritet, digitala signaturer, lösenordslagring och andra säkerhetsrelaterade uppgifter. Även om SHA-224 inte är lika allmänt använt som SHA-256, anses det fortfarande vara tillräckligt säkert för många applikationer. Men med framsteg inom kryptanalys rekommenderas det att använda nyare och starkare hashfunktioner, till exempel SHA-3, där det är möjligt.