^_^
(Klicka för att kopiera)
SHA256 (Secure Hash Algoritm 256-Bit) är en kryptografisk hashfunktion utvecklad av U.S. National Security Agency (NSA) och publicerades 2001 som Federal Information Processing Standard (FIPS) PUB 180-4. Det är en del av Sha-2-familjen av algoritmer, som också inkluderar SHA-224, SHA-384, SHA-512, SHA-512/224 och SHA-512/256. SHA256 används mest i olika säkerhetsprotokoll och applikationer, inklusive TLS/SSL, SSH, PGP, S/MIME och IPSec.
SHA256-funktionen accepterar inmatningsdata med godtycklig längd och genererar en 256-bitars (32-byte) hash, även känd som ett meddelande-smält. Denna hash har en fast storlek, vilket gör det bekvämt för lagring och jämförelse. En viktig egenskap hos SHA256 är dess determinism: med tanke på samma inmatningsdata kommer algoritmen alltid att generera samma hash. Detta är viktigt för att säkerställa dataintegritet.
SHA256 har också kollisionsresistens, vilket innebär att det är extremt svårt att hitta två olika inmatningsmeddelanden som genererar samma hash. Dessutom är det enväg: det är praktiskt taget omöjligt att beräkna det ursprungliga meddelandet som endast ges hash. Dessa egenskaper gör SHA256 lämplig för verifiering av dataintegritet, digitala signaturer och lagring av lösenord.
Trots sin styrka är SHA256 inte helt oöverträffad. Med tid och framsteg inom datorkraft blir teoretisk sprickning möjlig, även om detta i praktiken kräver enorma resurser. För applikationer som kräver maximal säkerhet kan därför mer moderna och kraftfulla hashfunktioner, såsom SHA-3, användas.
Sammanfattningsvis är SHA256 en allmänt använda och pålitlig kryptografisk hashfunktion som spelar en viktig roll i säkerheten inom olika områden inom informationsteknologi. Dess deterministiska, kollisionsresistenta och enkelriktade egenskaper gör det till ett oundgängligt verktyg för att verifiera dataintegritet, skapa digitala signaturer och lagra lösenord.